Efter att Marcus hade åkt stannade jag på flygplatsen och drev runt tills mitt flyg gick 7 timmar senare. Jag fick för mig att jag skulle dö under flygresan innan vi startade, men var ganska lugn ändå. Lämpligt nog så var det turbulens under nästan hela flygresan, lampan om knäppta bälten slocknade aldrig under resans gång. Jag var dock fullt koncentrerad på att få i mig den kinesiska flygplansmaten, vilken var aningen värre.
Det var ganska häftigt när planet hade lyft, för hela staden var täckt i vitt dis och det enda man såg i horisonten var en bit av Pu Dong, Jin Mao och Oriental Pearl Tower som blev som en ö i allt det vita. Det var mörkt när jag kom till Hong Kong, men jag märkte direkt att det var annorlunda. Det fanns 7/11 på flygplatsen och passkontrollanterna kunde engelska. Jag satte mig på en dubbeldäckad buss in mot Sha Tin och det första jag ser är en Shell-mack! Yay, Hong Kong FTW!!
Jag blev snart varse att det var STOR skillnad mellan Shanghai och Hong Kong då vägen började gå uppför. Shanghai är totalt platt. Jag har inte sett en enda backe. Under bussfärden från flygplatsen i Hong Kong blev jag snart varse att staden låg på och mellan höga kullar, eller berg snarare övertäckta av djungelvegetation. Vi åkte över några storslagna broar till fastlandet och efter 40 minuter kom jag fram till Sha Tin station. Därifrån tog jag en taxi uppåt berget på en smal väg och fick taxin att stanna vi en smal stentrapp som gick uppför berget in i skogen. Trappen var lång och jag hörde sickador i buskarna.
Gästhuset, Ascension House låg inne i ”djungeln” med utsikt ut över Sha tins höga hus. Det drivs av en kristen dansk/norsk organisation och fyra ungdomar tog hand om det nu. De var mycket trevliga. Förutom mig och dem bodde där även en tjej från Danmark och en från Nya Zeeland och en kille från Spanien.
Min första dag började med morgonmeditation och frukost och sedan begav jag mig mot visakontoret i Wan Chai för att sedan fortsätta med en sightsing tur till The Peak. En spårvagn drogs upp på ett berg på Hong Kong ön och längst upp kunde man gå upp fyra-fem våningar upp på taket på ett hus och därifrån såg man ut över Hong Kong-ön.
Nästa dag började med frukost i Pilgrims Hall. Den smala stentrappan fortsatte upp på berget och där uppe fanns det ett tempel i kinesisk arkitektur trots att det i alla fall nu användes som en kristen kyrka. Bakom templet såg man bara gröna berg och på gräset mellan byggnaderna stod äldre kineser och utövade Tai Chi eller något sådant. Det var en mycket vacker plats. Här träffade jag även den svenska prästen från adventsgudstjänsten igen. Efter frukosten bestämde vi oss för att göra sällskap för att se ”the big Buddha” på Lantau-ön, så jag mötte upp de andra tre inneboende och en kille från Hong Kong efter att ha hämtat visumet och tillsammans med en man från England som vi mötte i kön tog vi en cabelcar upp för berget.
Vattnet under oss var klarblått och när vi åkte över den andra bergstoppen kunde vi se en stor sittande staty på en bergstopp inhöljd i dimma. That was one big Buddha!! Enligt guideboken den största utomhus som sitter ner eller dylikt. Inte ens när vi klättrat upp till foten på statyn kunde vi se ansiktet. Det verkade som om vi var inne i ett moln, för man det såg ut som om vit rök blåste förbi och jag kunde knappt se någonting av berget utanför platån vi stod på.
Vi tog buss ner från berget och jag, Miriam från Nya Zeeland och David (?) från Hong Kong åkte in till Mong Kok för att gå på marknaden. Dagen slutade med en mycket god Dim sum måltid med grönt te till. Jag måste säga att resan blev mycket lyckad och Hong Kong var väldigt fint. Det såg ut som om hela staden med sina höga hus och skyskrapor var belägen rätt av i djungeln. Det var en väldig skillnad från platta Shanghai som knappt har någon vegetation alls. Jag såg och hörde till och med fåglar. Tydligen skulle det även finnas apor vid huset, men de visade sig sällan även om man kunde höra saker i träden.
Grattis till Ellinor på födelsedagen!!!!
Hong Kong:
That's one BIG Buddha:
